Utebelysning i trädgården: vad du får göra själv och hur du planerar ljuset

I mitten av oktober är det mörkt när du kommer hem, och då syns det vad som saknas: trappsteget ingen ser, soptunnan bakom garaget, gången som slutar i ett svart hål. Utebelysning är ett av höstens mest tacksamma projekt, men också ett där gränsen för vad du får göra själv går tidigare än de flesta tror.

Jag har läst Elsäkerhetsverkets sidor om belysning utomhus och om vad du får göra själv, Energimyndighetens råd om utomhusbelysning och Skatteverkets lista över rotarbeten. Här är det som gäller, i den ordning du behöver det.

Snabbt svar

Belysning med stickpropp som är gjord för utomhusbruk får du sätta upp själv, i ett jordat uttag utomhus med jordfelsbrytare. Välj lägst IP 44 på allt flyttbart. Nya uttag, fast anslutna armaturer på fasaden och kabel i mark ska ett registrerat elinstallationsföretag göra. Planera ljuset lågt längs gångar och trappor, och låt skymningsrelä eller rörelsevakt sköta tändningen.

Vad får du göra själv med utebelysning?

Du får ansluta färdiga produkter med stickpropp och byta lampor i befintliga armaturer. Allt som ändrar husets fasta elinstallation ska göras av ett registrerat elinstallationsföretag. Dit hör nya utomhusuttag, nya ledningar, fast anslutna lampor på fasaden och kabel som grävs ned. Ansvaret för att det blir rätt gjort ligger på dig som äger huset.

Elsäkerhetsverket skriver på sin sida om belysning utomhus att fasta installationer av utomhusbelysning, med några få undantag, måste installeras av ett registrerat elinstallationsföretag. Samma sida slår fast att du som ägare ansvarar för att produkter ansluts och används säkert, och att det även gäller elprodukter du placerar i trädgården.

Två rader i tabellen brukar överraska. Den första är fasadlampan. Myndighetens lista över vad du får göra själv med el tillåter byte av fast ansluten ljusarmatur, men bara i torra utrymmen i bostäder. Det du får göra när du ska montera en takarmatur i vardagsrummet gäller alltså inte lyktan vid ytterdörren. Den andra är kabeln: förläggning av kabel i mark står uttryckligen bland exemplen på arbeten du inte får göra själv.

Var ska utebelysningen sitta?

Börja där du går: entrén, trappan, gången till brevlådan och soptunnan, garageuppfarten. Placera ljuset lågt längs gångar och trappor så att du ser var du sätter fötterna. Lys inte upp ytor som inte används, och rikta inget ljus mot grannens fönster. Fem väl placerade ljuspunkter gör mer nytta än en strålkastare på gaveln.

Det är i stort sett Energimyndighetens råd om utomhusbelysning. Myndigheten skriver att ljuset ska hjälpa dig att se vägen upp till huset, trappsteg och föremål som kan ligga i vägen, och att lågt placerad belysning vid trädgårdsgångar och trappor gör det lättare att se var du går. Lampor vid sidan av ytterdörren gör att du hittar nyckelhålet och ser vem som ringer på.

Gör en runda med ficklampa en mörk kväll innan du köper något:

1. Gå de vägar ni faktiskt går. Från bilen till dörren, från dörren till soptunnan, från altanen till förrådet.
2. Markera varje nivåskillnad. Trappsteg, kantstenar och trösklar är de punkter där ljus gör störst skillnad.
3. Notera var det finns uttag ute. Avståndet till närmaste jordade uttag avgör vilken lösning som är rimlig.
4. Ställ dig på grannens sida. Det du inte ser från din egen altan kan lysa rakt in i någon annans sovrum.

Vilken IP-klass ska utebelysning ha?

Flyttbar belysning i trädgården ska vara märkt med lägst IP 44. Den första siffran anger skyddet mot fasta föremål och damm, den andra skyddet mot vatten. Ju högre siffror, desto bättre skydd. En produkt utan IP-märkning är med stor sannolikhet gjord för inomhusbruk och ska inte användas ute, hur skyddat den än hänger.

Kravet på lägst IP 44 för flyttbara trädgårdsprodukter, till exempel en ljusslinga, står på Elsäkerhetsverkets sida om belysning utomhus. Vad siffrorna betyder förklarar myndigheten i sin genomgång av IP-klasser för märkning av fuktskydd:

• Andra siffran 3: skyddad mot strilande vatten, med en maxvinkel på 60 grader.
• Andra siffran 4: skyddad mot strilande vatten från alla vinklar.
• Andra siffran 5: skyddad mot spolande vatten från munstycke.
• Andra siffran 7: kan sänkas ned tillfälligt i vatten utan att ta skada.

En markspot som hamnar under smältvatten eller i en rabatt som vattnas med slang har alltså nytta av en högre klass än fyran. Titta samtidigt efter CE-märket, och kontrollera att bruksanvisningen är på svenska. Finns ingen ska du enligt Elsäkerhetsverket be butiken om en.

Lågvolt, 230 volt eller solcell?

För den som vill göra jobbet själv är valet i praktiken färdiga system med stickpropp, ofta med en transformator som sänker spänningen till 12 eller 24 volt, eller solcellslampor utan sladd. Fast 230-voltsbelysning med nedgrävd kabel ger mest ljus och är mest driftsäker över tid, men den installationen gör ett elföretag.

• Lågvoltssystem med stickpropp. Transformatorn sitter i utomhusuttaget och lamporna kopplas på en kabel med färdiga kontakter. Räkna ihop lampornas effekt och jämför med vad transformatorn klarar enligt tillverkaren. Långa kabeldragningar ger svagare ljus längst ut, så följ tillverkarens maxlängd.
• Solcellslampor. Kräver inget uttag och ingen kabel. Under en svensk vinter får panelen lite sol att ladda med, så räkna med dem som markering av en kant eller ett trappsteg snarare än som arbetsljus.
• Fast installation. Rätt val för fasadlampor, stolpar och allt som ska fungera i många år. Ska kabeln ned i marken behöver du veta vad som redan ligger där. Hur du tar reda på det står i guiden om att gräva på tomten.

Blanda aldrig delar mellan olika system. Elsäkerhetsverket varnar i sin text om rätt adapter till rätt ljusslinga för att en transformator med fel spänning i värsta fall kan orsaka brand. Slingan lyser först bara starkare, sedan stiger temperaturen. Saknas uppgiften om spänning på både förpackning och slinga är rådet att inte använda den.

Jag har inte hittat någon sida där Elsäkerhetsverket särskilt går igenom lågvoltssystem för trädgården. Är du osäker på om ditt system räknas som något du får sätta upp själv kan du kontrollera det i myndighetens webbtjänst Koppla säkert, eller fråga ett elinstallationsföretag.

Hur många lumen behövs utomhus?

Mindre än du tror. Välj lampa efter lumen, alltså hur mycket ljus den ger, inte efter watt. Ute i mörker räcker svaga ljuskällor långt eftersom ögat redan är mörkeranpassat. Starkt ljus på ett ställe gör dessutom allt runt omkring svartare. Börja lågt och gå upp ett steg först om det inte räcker.

Energimyndigheten har en tabell för steget från watt till lumen som gör det lättare att översätta gamla vanor:

Tabellen visar också varför driftkostnaden sällan är argumentet mot utebelysning. En LED-lampa på 8 watt som lyser tolv timmar varje natt drar ungefär 35 kWh på ett år. Det stora slöseriet är ljus som ingen använder, inte lampan i sig.

Rörelsevakt, skymningsrelä eller timer?

Skymningsrelä passar ljus som ska vara tänt när det är mörkt, som entrélampan. Rörelsevakt passar platser där någon passerar ibland, som garageuppfarten och gången till förrådet. Timer fungerar för dekorationsljus som ska släckas vid läggdags. De flesta tomter behöver en blandning, och många armaturer har styrningen inbyggd.

Energimyndigheten går igenom alternativen i sin text om att styra din belysning. En ljussensor, även kallad skymningsrelä, tänder lampan när det börjar skymma och släcker den när dagsljuset är tillräckligt starkt. Rörelsedetektorer passar enligt myndigheten bra vid entréer och garageuppfarter, och det finns kombinerade givare som bara reagerar på rörelse när det är mörkt.

En detalj värd att känna till: myndigheten råder dig att ta reda på hur mycket el själva timern drar, eftersom den kan dra lika mycket som eller mer än en effektiv LED-lampa. En timer framför en enda liten lampa kan alltså äta upp hela besparingen.